Ett golfgäng på elva personer begav sig från Kalmar till St Andrews i Skottland i början av juni 2016. Alla såg förstås fram emot golf, avkoppling och god mat.

Inga fler än det blivande brudparet, Anne Elgmark och Toni Sjöö, visste att det skulle bli bröllop efter en av golfrundorna!

Förra veckan utlovades en ”del 2” om Anne och Toni från Kalmar. Första delen handlade mest om deras uppdrag som golfdomare och det kan du läsa om här. Nu har vi alltså kommit till den delen av intervjun som är betydligt mer romantisk än den då vi pratade om golfregler.

Varför berättade ni inte i förväg om er vigsel?
A: – Vi ville inte ha det så uppstyrt. Nu när det blev en överraskning slapp ”gästerna” känna någon press. De behövde ju aldrig fundera på särskilda bröllopskläder eller presenter.

T: – Ja, det blev precis som vi ville ha det. Det var lugnt, fint och inte så dramatiskt. Och det var jättekul att så många vänner var på plats.

Ni har varit i Skottland flera gånger tidigare, vad är det som är så speciellt med St Andrews?
A: – Det är något som griper tag i hjärtat! När man kommer in i stan så bara ramlar det över en. En inbiten golfare kommer aldrig lämnas oberörd av denna fantastiska plats på jorden. Jag antar att det kanske är som för en muslim som vallfärdar till Mecka. Att komma till St Andrews är golfarens pilgrimsfärd helt enkelt. Jag är inte alls religiös men det handlar om känslan, stämningen, golfens arv och själ som finns här, överallt!

T: – Det finns förstås många fantastiska golfbanor att välja på också. Anne och jag har inte spelat exakt samma banor, men de som någon av oss har spelat är: Eden, New Course, Jubilee Course och Old Course på linksområdet i stan. Och bland de som ligger lite utanför är det Castle Course, Dukes, Lundin Links, Sam Torrance Kittocks Course, Crail och Kingsbarns.

Hur länge hade ni planerat resan?
T: – Själva resan bokade vi ett helt år i förväg. Från början var det bara vi men sedan frågade vi runt i bekantskapskretsen ifall några fler ville följa med.

A: – Vi var sju personer som hyrde ett fantastiskt hus, ”Swilken View” (länk), som ligger precis intill Old Course med utsikt över hål 1, 17 och 18. Huset har fyra dubbelrum, stort kök, tre badrum och garage till golfklubborna. Nu står våra namn i gästboken tillsammans med Nick Faldo, Louis Oosthuizen och andra fenomenala golfare.

T: – Lite senare tillkom det ytterligare fyra personer som bokade in sig på hotell, så totalt var vi elva i vårt gäng.

Och när bestämde ni att ni skulle gifta er där?
T: – Det var nog någon gång i november eller december vi började fundera på om det skulle gå att genomföra. Anne är själv vigselförrättare här i Sverige och vi visste att det inte var aktuellt med en kyrklig vigsel.

A: – Vi kollade med kommunen i St Andrews om det gick att boka en borgerlig vigselförrättare. Det gjorde det, men jag kan säga att det var en administrativ apparat utan dess like. Det var väldigt många olika papper som behövdes från Skatteverket, somliga på svenska och en del på engelska.

A: – Dagen före själva vigseln skulle vi gå till stadshuset för att visa upp passen i original och få träffa kvinnan som skulle viga oss. Vi kunde ju inte berätta något för de andra, så vi lyckades smita iväg från huset utan att de andra märkte något.

T: – När vi kom fram till det vi trodde var stadshuset visade det sig att det var fel. Det var ett dagis! Vi bad en taxichaufför om vägbeskrivning och gick åt det hållet han pekade. Sedan frågade vi fler folk på gatan om vägen, men ingen visste. Jag har nog aldrig sett Anne så stressad för vi började bli sena. Till slut sprang vi in till en cykelreparatör. Han visste och kunde guida oss rätt till slut. Den där taxichauffören hade pekat helt fel.

Berätta om själva bröllopsdagen!
T: – Jag var ansvarig för lottningen av bollarna hela veckan och hade sett till att vi hamnade i samma boll som Mia och Leif den här dagen. Vi hade nämligen tänkt att de skulle vara våra vittnen. Vi var tvungna att uppge deras namn i förväg, så vi var lite oroliga att de hade fått reda på något. Men ingen hade kontaktat dem som tur var.

A: – Vi spelade min favoritbana, Jubilee Course, och vi hade sett ut en plats på stranden precis nedanför banan där vigseln skulle äga rum. När vi var på hål 15 tyckte vi det var dags att säga något till Mia och Leif.

T: – Jag sade: ” Vi vill att ni ska hjälpa Anne och mig med en sak efter rundan. Mia, du ska vara tärna och Leif, du ska vara bestman.”

A: – Det var underbart att se deras reaktioner! De blev nog både glada, chockade och rörda tror jag. Leifs spontana kommentar var: ”Nej, jag kan inte vara med, jag har ju shorts på mig!”

T: – Vi fick förklara att det absolut inte gjorde något. Ingen av oss skulle byta om, vi hade golfkläder och golfskor på oss under vigseln.


Bilden är tagen på Jubilee Course, precis efter att Leif och Mia fått reda på att de ska vara bröllopsvittnen!

När fick de andra reda på det?
A: – Egentligen hade vi inte tänkt berätta något för de andra utan bara locka med dem ner till stranden. Men efter rundan när vi alla samlades i klubbhuset för att ta en öl tillsammans, var det ett par som sade att de tänkte åka på whiskyprovning.

T: – Då kände vi att vi var tvungna att säga något. ”Ni får givetvis åka iväg, men vi skulle väldigt gärna vilja att ni följer med oss istället. Vi ska nämligen gifta oss om en stund.”

A: – Oj, vilket jubel det blev! De struntade i whiskyprovningen, ha ha…


Ringen Toni! Var är ringen? Just det ja… Där var den!

Och själva ceremonin, hur var den?
A: – Det blev precis som det vi hade drömt om. Det var avslappnat och vi stod där i vinden och njöt av varje sekund.

T: – Det hela blev extra speciellt av att vigselförrättaren Jennifer pratade rejäl skotsk dialekt. Det är en stund man aldrig glömmer.

A: – Och efteråt gick några av de andra iväg och köpte skumpa. Senare på kvällen gick vi till en restaurang där våra vänner bjöd oss på middag. En perfekt avslutning på dagen!
//

Anne har en särskild hälsning till er som går i giftastankar:
”Är det någon som vill veta mer om hur det går till att gifta sig borgerligt i St Andrews så går det bra att kontakta mig. Och vill ni gifta er på en golfgreen här hemma i Sverige så är jag disponibel som borgerlig vigselförrättare!”


Lycka är… att få gifta sig med golfskorna på!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Psst… Vill du se när det publiceras nya inlägg och reportage här i fortsättningen?
Klicka här och gilla sidan ”Golf Blogazine” på Facebook! >>