Golfspelaren Robert Karlsson gav tävlingstips!

Golfspelaren Robert Karlsson i ”heta stolen”:
Är du nervös inför tävlingar? Hur förbereder dig? Hur tänker du kring inspel?

Golfspelaren Robert Karlsson
I går kväll arrangerade Gun Petersson, Eva Härd och jag en tävlingsträff för juniorerna i Kalmar Golfklubb som ska ut och tävla på Skandia Tour i år. Det pratades bland annat om årets nyheter, anmälan, ranking och annat smått och gott.

Dessutom hade vi klubbens duktiga Robert Karlsson i ”heta stolen” där han svarade på frågor och berättade om sina erfarenheter på tävlingsbanorna.

Tävlingsträff för golfjuniorer

Fakta om Kalmar Golfklubbs Robert Karlsson:

• Är 28 år
• Började tävla på Skandia Tour
• Har gått på college i USA, Liberty University i Virginia
• Blev proffs 2013
• Har bland annat tävlat på Kanada-touren
• Har jobbat på Kalmar Golfklubb de senaste åren
• Nu är han tränare på Oskarshamns Golfklubb

Här följer intervjun som jag gjorde med Robban igår:

Jag måste börja med att fråga hur det är att heta Robert Karlsson, har det skett några förväxlingar med den andra duktiga golfspelaren?
– Ha ha, ja det har det. Det är en del som har blivit besvikna när de kommit till första tee. De har förstås trott att de skulle få spela med den andre Robert Karlsson!

När du var yngre tävlade du en hel del på Skandia Tour.  På vilka nivåer?
– Ja, jag spelade nog där i 5-6 år. Jag tävlade på alla nivåer och de hette då distrikt, regional, riks och elit.

Hade du många placeringar på Skandia Tour?
– När jag tänker tillbaka på den tiden så är det kompisarna och allt roligt vi hade tillsammans som jag minns. Det handlar inte alls om resultat eller placeringar. Jag hade en vinst på Elit, det är faktiskt allt jag kommer ihåg resultatmässigt.

Tycker du att golf kan vara FÖR resultatinriktat?
– Ja, ibland är det nog det. I tidig ålder tycker jag att man ska fokusera på att ha roligt. Det är förstås jätteskoj att tävla men man kanske inte behöver vara så fixerad vid resultat. När man tittar i resultatlistan ser man ju bara en siffra bredvid namnet. Då drar man slutsatser utan att veta vad som egentligen har hänt på banan.

Robert Karlsson i KanadaRobert Karlsson inför sin sista tävling på Kanada-touren.

Var du nervös inför tävlingarna?
– Ja, absolut. Jag är fortfarande nervös på tävling!

Jaha, hur hanterar du det?
– Mycket handlar om rutiner, att göra samma saker hela tiden och inte förhasta sig. Det är nog värst innan man har startat. Jag har alltid tyckt att det är skönt att komma ut på banan för där vet jag vad jag ska göra.

Jag brukar vara med ute på en del juniortävlingar. Vad kan jag som vuxen egentligen säga till en junior som verkar nervös? Finns det något som kan hjälpa?
– Det är jättesvårt att stå vid sidan om. Det hjälper nog inte riktigt att bara säga att ”det är lugnt, det släpper snart”. Det handlar mer om att man får lära sig acceptera den där nervösa känslan. Man ska nog inte försöka bortförklara det. Det bästa är att försöka vänja sig vid att vara obekväm i olika situationer. Och tänka på att alla de andra som är med och tävlar förmodligen känner likadant. Man får bara gilla läget.

Ibland kan man känna sig lite lugnare om man vet att man är förberedd och har med sig allt. Hur förbereder du dig inför tävling?
– Man kan ju till exempel skriva en packlista med allt man behöver ha med sig. Jag tycker det sparar energi ifall jag vet att jag har allt med mig. Jag ser alltid över klubborna kvällen innan och kollar att jag har tillräckligt med bollar. Även om appen i telefonen visar att det ska vara 15 grader och sol så kan de ju faktiskt ha fel. Det kanske blir 10 grader och regn i stället. Så ha alltid med er regnkläder och extra handskar. Regnar det kan det vara bra att ha ett par extra handdukar med sig också.

Inspel är ju också en form av förberedelse. Hur tänker du kring det?
– När man spelar in är syftet INTE att få en bra score eller sänka sig. Man spelar in på banan för att lära sig hur den ser ut. Var vill man landa bollen, hur spelar man smartast, var kan man chansa, hur faller det på den där sluttande greenen? Sen jag blev proffs har jag aldrig räknat scoren vid inspel, jag hålar inte ens ut på alla hål.

Men om man av någon anledning inte har möjlighet att spela banan i förväg, är det kört då?
– Nej då. Man behöver inte få panik för det. Man får göra det bästa av situationen. Förväntningarna på en själv sjunker ju en del och det kan till och med vara bra ifall man inte vet om alla svårigheter. Så det kan absolut funka i alla fall.

Men tänk om det går riktigt dåligt på en tävling. Man kanske får jättemånga slag och kommer långt ner, eller till och med sist, i resultatlistan. Hur ska man tänka för att inte bli knäckt av det?
– Det är klart att det kan kännas jobbigt just då. I landslaget jobbade vi mycket med processer och långsiktiga mål. Man kan se varje tävling som en del av resan. Ibland går det inte bra, för golf är faktiskt väldigt svårt. Motgångar är så klart jobbiga, men när man tar sig ur dem så blir man starkare. Det tror jag alla idrottare håller med om.
– En riktigt hemsk golfrunda kan man skoja om ibland också. Jag har ett bra exempel på det när vi var i Skottland för 13 år sen. Det var en kompis som slog den snedaste driven jag sett i hela mitt liv. Den skrattar vi fortfarande åt!

Om man råkar vinna en tävling då… Man är ofta med om att vinnaren smyger fram, tittar ner i marken och mumlar något om att de vill tacka tävlingsledningen, banarbetarna och medspelarna. Har du något bra tips för segertal?
– Jag har faktiskt inte hållit så många segertal själv. Men jag kan ju i alla fall säga vad jag tycker är bra. Det är helt rätt att tacka de där personerna du nämnde nyss, men det brukar bli bäst om man försöker slappna av och kan säga något annorlunda eller roligt. Våga titta på dem du talar till och var dig själv! Du har ju faktiskt vunnit, så visa gärna att du är glad!

Robert Karlsson tävlingsstatistik
Syftet med den här personliga ”heta stolen-intervjun” var att ge lite tävlingsinspiration och tips till dem som lyssnade. Vi hoppas att det hjälpte till att avdramatisera tävlandet lite också. Robban avslutade med att berätta en del om sina år i USA och Kanada. Även om det var ett stort och läskigt beslut för honom att åka dit så är det också det bästa han har gjort. Han menar att det är de läskiga besluten som ofta blir de bästa.

Stort tack för att du ställde upp och delade med dig Robban!

Av |2017-04-13T15:33:37+00:0013 april, 2017|2 kommentarer

Linnéa började i Smålands Breddelit – siktar mot LPGA-touren!

Linnéa Johansson började spela golf som 10-åring hemma i Älmhult. När hon var 14 år kom hon med i Smålands Breddelit och efter högstadiet gick hon golfgymnasiet i Ljungbyhed. Nu i maj avslutar hon sina collegestudier på Oklahoma University för att till hösten försöka kvala in till LPGA-touren.

Linnea Johansson Swedish Golf TeamFoto: Göran Söderqvist

Linnéa Johansson har gjort sig känd som en stabil spelare. 2016 blev hon dessutom utsedd till ”Honorable Mention All-America” som är en stor utmärkelse i collegevärlden i USA. Hennes snittscore på 72.74 den säsongen var näst bäst i Oklahoma University’s historia, bara toppat av Caroline Hedwall som hade 71.14 år 2010.

Linnéa är 23 år och det framgår snabbt att hon är målmedveten och tar alla sina uppgifter på största allvar. Jag fick tag på henne dagen innan hon skulle åka iväg på golftävling och vara borta i fyra dagar. Trots det ställde hon utan tvekan upp och svarade utförligt och ingående på alla mina frågor.

Linnea Johansson Swedish Golf TeamFoto: Göran Söderqvist

Hej Linnéa, jag känner till satsningen med ”Smålands Breddelit” som samlar några av distriktets golftalanger för gemensamma träffar och läger. Du var ju med där som 14- och 15-åring, vad betydde det för dig?
– Breddeliten var ett stort steg för mig. Jag minns det som igår och gillade verkligen den tiden. Att få träna, tävla och utvecklas med andra golfare runt om i Småland var fantastiskt roligt och inspirerande. Det hade stor betydelse för mig då jag lärde mig saker som ibland kan vara svåra att erfara på egen hand hemma på klubben. Vänskapen och erfarenheten som jag fick via Breddeliten har jag med mig än idag. Att tillhöra Breddelitgänget inspirerade verkligen till att fortsätta träna och tävla

Var det då du började satsa på golfen på allvar?
– Ja, det kan man säga. När jag kom med i Breddeliten fick golfen större betydelse och det var inspirerande. Det var väldigt coolt att få vara med och träffa golfare från andra klubbar.

Men du kände Fredrik Erikson, som är ansvarig för Smålands Breddelit, sedan tidigare?
– Ja, Fredrik var tränare på min hemmaklubb, Älmhults GK, när jag började spela golf som 10-åring. Han var min första tränare och för mig var det bra att få ha min hemmatränare som coach även i Breddelit. Det gjorde träffarna väldigt effektiva för min del. Vi kände varandra väl och kunde fortsätta jobba på samma saker under alla läger. Naturligtvis var det andra tränare med också och det var bra att få deras åsikt och syn på saker som Fredrik sedan kunde diskutera med dem.

Fredrik EriksonFredrik Erikson var Linnéas första tränare. Han är talang- och utvecklingsansvarig för juniorerna i Småland.

Det låter som om du tränade mycket med Fredrik?
– O ja, Fredrik var min första tränare och han har haft och har fortfarande enormt stor betydelse för mig. Utan honom hade jag aldrig någonsin varit där jag är idag. Hans intresse, kunskap och glöd inspirerade mig och utvecklade mig mycket. Förutom att vi jobbade hårt tillsammans och att han utvecklade min golf har han även bidragit stort till den människa jag är idag. Han var med och uppfostrade mig och hjälpte mig att hitta min personlighet. Han var som min extrapappa och fick mig att utvecklas inom alla områden i livet. Hans glöd, intresse och goda hjärta var betydelsefullt för mig och han var en stor förebild på många plan. Jag hade stor respekt för honom och han är utan tvekan den tränare som betytt mest för mig både som människa och golfare.

Åh, så fint sagt… Jag blir alldeles tårögd! Vi byter ämne och pratar om gymnasiet istället. Berätta lite om hur det var!
– Golfgymnasiet var grymt för mig. Att få möjligheten att träna så mycket som vi fick var fantastiskt. Och att få bo tillsammans med 25 andra golfare från hela Sverige, klara sig på egen hand och bedriva en helhjärtad satsning på golfen samtidigt som man gick i skolan gav mig massor av lärdomar i livet. Helheten, den kunskapen och erfarenheten man får på golfgymnasiet hade jag aldrig kunnat skapa på hemmaplan.

Linnea Johansson Swedish Golf TeamFoto: Göran Söderqvist

Du kom med i landslaget också, när var det?
– Redan under högstadiet blev jag inbjuden till några framtidsläger med landslaget när de skulle fokusera lite mer på tjejer. Jag var dock aldrig riktigt med i landslaget förrän i mitten på gymnasiet. Det var då jag fick börja åka på fler och fler uppdrag. Jag var med på en hel del tävlingar och läger mitt sista år som flickspelare och sedan var jag även med i truppen som dam. Mitt första EM spelade jag mitt första år på college. Jag har spelat många British Amature, tre lag-EM, tre eller fyra individuella EM och så lite andra tävlingar i bland annat Spanien, USA, Frankrike, Sydafrika, Tyskland och Finland.

Det verkar som om det var ett givet val för dig att söka till College. Hur långt i förväg sökte du?
– Jo, jag insåg ganska tidigt att jag ville gå på college för jag visste att det är en grym erfarenhet som jag inte ville gå miste om. Jag började kolla ganska tidigt, men bestämde mig för en skola på våren i 2:an på gymnasiet.

Sökte du på egen hand eller gick du genom något företag som jobbar med sånt?
– Jag anlitade ett bolag i Göteborg som hjälpte mig med allt pappersarbete. Men man kan absolut göra det på egen hand.

Linnea Johansson Oklahoma State UniversityLinnéa tillsammans med skolans golflag under en tävling. Hon står längst upp till höger.
Foto: Oklahoma State University

Några andra duktiga golfspelare som också har gått på din skola, Oklahoma State, är Caroline Hedwall, Pernilla Lindberg, Alexander Norén och Rickie Fowler. Hur är det att gå där?
– Jag var faktiskt på en annan skola först i 1,5 år. Jag började på Nova Southeastern University i Florida, sedan bytte jag till Oklahoma State. Jag trivdes verkligen jättebra på min första skola men golfmässigt sett var standarden inte lika hög. Jag insåg att jag skulle kunna utvecklas bättre i en tuffare miljö. När man byter skola är processen lite krånglig men Oklahoma State hade tagit kontakt med mina landslagscoacher och det var på den vägen som jag hamnade här. Jag är väldigt stolt och glad över att jag började på Oklahoma State. Det är en grym skola med fantastiska träningsmöjligheter och en miljö som andas utveckling. Vi spelar tävlingar över hela landet vilket är väldigt positivt för då får vi uppleva olika typer av banor, möta olika lag och kulturer.

Du fick väl Riksidrottsförbundets elitidrottsstipendium nyligen, vad betyder det för dig?
– Stämmer, och det var fantatsiskt roligt att bli tilldelad detta stipendium. Tycker det är roligt att RF och Svenska Spel uppmuntrar dem som väljer att satsa på sin elitidrott samtidigt som man studerar. Elitidrott tar upp mycket tid och att även gå i skolan är krävande. Man lever ett späckat liv med schema från 06.00 till 22.00 varje dag och att få det uppmärksammat är förstås motiverande. Det ekonomiska bidraget kommer betyda mycket i min framtida satsning.

(Fakta: Stipendiet är på 50 000 kronor per stipendiat och delas ut till 75 aktiva idrottare varje år. Två andra golfare som också fick stipendium för läsåret 2016/2017 är Fredrik Niléhn och Tim Widing.)

Linnea Johansson på Idrottsgalan med Henrik StensonLinnéa Johansson på Idrottsgalan 2017 då hon fick ta emot stipendium. Här med Emma och Henrik Stenson samt Tim Widing som också fick stipendium. Även Tim Widing var med i Smålands Breddelit när han var yngre. 
Foto: Göran Söderqvist

Hur kändes det att få vara med på Idrottsgalan och ta emot stipendiet?
– Det var så klart väldigt coolt att få vara med på Idrottsgalan, mäktig stämning med så många duktiga idrottare och ledare i samma lokal. Helt klart en inspirerande och motiverande kväll.
– Vi fick även vara med på ett gemensamt läger på Bosön. Det var skoj att få umgås med helt okända människor inom andra idrotter och lära känna dem och deras idrott. Att få utbyta erfarenheter med andra elitidrottare och höra hur deras vardag och satsning fungerar skapar perspektiv och lärdomar.

Linnea Johansson Oklahoma State UniversityFoto: Oklahoma State University

Vilka är dina styrkor som golfspelare?
– Min vilja att utvecklas och att jobba hårt men målmedvetet är nog mina främsta styrkor. Dessutom slår jag bollen väldigt rakt och hamnar sällan i problem från tee. Därför är jag nästan alltid med och kan skapa en hel del birdiechanser. Min puttning är också en styrka.

Vad har du för tips till ungdomar som älskar golf och vill göra en satsning?
– Ha skoj och njut av resan, är mina första tips. Lite mer specifikt skulle jag vilja uppmuntra alla till att ha en tydlig plan för utveckling. Ta reda på vad som behöver bli bättre inom golfens alla delar; fysiskt, mentalt, socialt och strategiskt. Sätt sedan upp en plan på hur dessa områden ska utvecklas och jobba efter det. Det är väldigt viktigt att få en struktur och en tydlighet i träning och tävling för att förstå vad det är man gör och varför. Att tänka långsiktigt är viktigt för en hållbar satsning. Utmana er själva och våga testa på nya grejer, oavsett om det är ett nytt närspelsslag, en mindre bekväm situation eller att jobba med en svaghet. Sist men inte minst: träna mycket, tävla mycket, dra lärdomar från erfarenheterna och ha roligt!

Linnea Johansson Swedish Golf TeamFoto: Göran Söderqvist

Har du något bra råd för hur man ska hantera svackor och motgångar på golfbanan?
– En tydlig plan som jag nämnde innan kommer göra att motgångarna inte känns lika jobbiga, för då vet du att du har något att jobba för och det finns en tydlighet. Motgångar under en golfrunda uppstår och det gäller att se på dem som en möjlighet att bli bättre. En missad green ger dig till exempel en möjlighet att träna ditt närspel. Golf är inte alltid lätt men det gäller att se det positiva, våga lyckas och inte ta det för allvarligt. Jobba långsiktigt och se allt som en lärdom till att bli bättre.

Hur tycker du att en bra tränare ska vara?
– Jag tycker att en bra tränare ska vara inspirerande, ärlig och öppen. Jag anser att en tränare ska vara bra på att kommunicera och kunna förmedla olika budskap till spelaren baserat på hans eller hennes behov. Det är bra om tränaren finns där för att hjälpa till och är engagerad i spelares utveckling som människa och golfare. En bra tränare ska även förstå spelarens styrkor och svagheter och kunna motivera och inspirera honom eller henne till att utvecklas men samtidigt skapa självförtroende hos spelaren.

Linnea JohanssonFoto: Göran Söderqvist

Hur ser du på framtiden?
– Jag är klar med skolan och collegegolfen i maj och sedan är planen att kvala till LPGA till hösten. Jag tycker det ska bli väldigt skoj att testa mina vingar i en ny miljö. Allt i livet har sin tid; högstadiet, gymnasiet, college och så vidare. Jag är grymt tacksam och glad över all kunskap och alla erfarenheter jag fått med mig på vägen. Nu börjar snart nästa kapitel då jag ska spela professionell golf och det ska bli både spännande och roligt. Jag är verkligen förväntansfull, precis som vid alla nya steg man tar i livet.

//

Stort tack för intervjun Linnéa och varmt lycka till med golfen! Det ska bli roligt att följa din satsning.

För att inte missa kommande inlägg och golfreportage:
Klicka här och följ Golf Blogazine på Facebook!

Av |2017-03-06T14:24:47+00:003 mars, 2017|0 kommentarer

Erik Blomqvist – en engagerad golfutvecklare

Jag träffade golfutvecklare Erik Blomqvist 2012 när han var verksam på Ekerum på Öland. Vår son var nämligen med på ett golfläger som han höll i där.
För några veckor sedan följde jag Erik på Facebook då han var på den stora golfmässan i Orlando. Där delade han flitigt med sig av sina upplevelser. Jag tyckte det verkade både spännande och intressant, så därför ringde jag upp honom för att få veta lite mer om hans syn på golf.

Hej Erik, berätta vem du är!
– Jag är en golftok! Jag älskar allt med golf. Jag tycker den sociala delen är fantastisk. Golf är som ett internationellt språk som gör att man kan få kontakt med andra mäninskor. Och tänk vilken kvalitetstid det är att få umgås med någon på golfbanan i fyra-fem timmar.

Erik Blomqvist Balance Golf
Sedan 2015 finns Erik Blomqvist med sin verksamhet Balance Golf på Ringenäs GK utanför Halmstad.

 

Varför började du med golf?
– Jag var fem år när pappa tog med mig till invigningen av Vetlanda Golfklubb och Sven Tumba var där och hade lite uppvisning. Han var så fascinerande och inspirerande att jag fastnade för golfen direkt. Spelmässigt kom jag så långt att jag spelade collegegolf i USA åren 2000-2004. Jag ville extremt mycket med min golf men blev aldrig proffs.

Vad hindrade dig?
– För det första saknade jag ekonomiska möjligheter men i efterhand har jag insett att jag inte hade någon genomtänkt plan heller. Det var nog meningen att jag skulle bli golfutvecklare istället.

Ja, du kallar dig inte för golftränare eller instruktör. Varför just golfutvecklare?
– Det passar så bra tycker jag. Det finns alltid något att utveckla och förbättra och det är det som ger motivation.

Ditt företag heter Balance Golf, vad är konceptet?
– Jag startade Balance Golf 2007 så vi har ju faktiskt tioårsjubileum i år. Idag är vi ett tiotal specialister inom fem olika områden: kost, spel, rörelse, tanke och kropp. Vi har tagit fram ett system hur vi utvecklar människor i de här fem disciplinerna. Enligt oss är det baskunskaperna för golfutveckling. Jag själv fokuserar på rörelsedelen.

Balance Golf
Balance Golfs golfutvecklare finns utspridda på flera håll i landet, nämligen på Ringenäs GK, Lundsbrunn GK, Sollentuna GK, Kungsbacka GK och Ronneby GK.


Förklara lite närmare!

– Under mina första år i yrket fördjupade jag mig i anatomi och fysiologi. Det viktigaste jag kom fram till var att alla svingar är olika och att människor lär sig på olika sätt. Därför skulle jag aldrig säga till dig att du ska svinga som någon annan. Vi anpassar oss efter rörelseomfång och hur kroppen ser ut. Det är det som är Balance Golf.

Stämmer det att ni lär ut ett skonsammare sätt att spela golf?
– Ja, vi anpassar oss efter individen fullt ut och strävar efter en kraftfull, enkel och skonsam rörelse efter dina förutsättningar. När man får central balans i sin rörelse så får man en ren bollträff varje gång.

Erik Blomqvist Golf Digest
Erik Blomqvist har haft äran att pryda omslaget av Golf Digest. Inuti tidningen var det en lång artikel om hans filosofi kring den skonsamma golfsvingen som han förespråkar.

Nu vill jag veta mer om mässan i Florida. Den är väl ganska stor?
– Verkligen! PGA Golf Show i Orlando arrangeras en gång om året och är världens största golfmässa för branschfolk. Dit kommer man för att se nyheter och trender inom golfutrustning, kläder och träning. Ett flertal experter håller föreläsningar av olika slag.

Erik Blomqvist PGA Golf Show
Massor av golfentusiaster möts på mässan i Orlando. Erik fick bland annat en intervju med Jesper Parnevik.

Erik Blomqvist PGA Golf Show
Matt Kuchar var en annan av många världsspelare som var där. Han skymtar på bilden till vänster. På bilden till höger flankeras Erik Blomqvist av tränarkollegorna James Leitz och Jon Sinclair.

 

Hur kom det sig att du var där?
– Jag är ambassadör för Swing Catalyst. Vi är 17 ambassadörer i världen och jag är den som har hållit på längst. Jag var inbjuden som representant för dem och höll en föreläsning om dynamiskt sikte.

Ja, jag såg en film därifrån och det var verkligen intressant. Kan du förklara vad Swing Catalyst är?
– Det är ett svinganalysprogram som genom en sensorplatta mäter tryckfördelningen och hur 3D-krafter påverkar svingen. Det är enligt mig det ledande verktyget på marknaden som gör att man lättare förstår hur kroppens balans påverkar bollens flykt.

Av dina Facebook-inlägg att döma var du ganska lyrisk?
– Ja, vad ska man säga? Det var lärorikt, inspirerande och bekräftande. Förbannat roligt helt enkelt!
– Jag fick träffa många duktiga kollegor som jag har stor respekt för, bland andra Tiger Woods tränare Chris Como och Jordan Spieths tränare Cameron McCormick.

Pratade ni något om Tiger?
– Ja, Chris Como och jag träffades flera gånger under de där dagarna och vid ett tillfälle satt vi ner i en halvtimme och diskuterade allt från dynamiskt sikte till hur de lägger upp Tigers träning.

Erik Blomqvist och Chris Como i Orlando
När Erik träffade Chris Como, också Swing Catalyst-ambassadör och Tiger Woods tränare, gick de bland annat igenom en spelares sving och diskuterade vad de såg.

Vad är din bästa erfarenhet från mässan?
– Att så många verkligen var ödmjuka, prestigelösa och tog sig tid. Jag gillar att testa mina tankar och bolla idéer med andra golfutvecklare som brinner för sitt yrke.

Vill du åka dit fler gånger?
– Absolut! Jag är redan inbjuden till nästa år så det tänker jag inte missa.
//

PS. Tycker du att du känner igen Erik? Om du inte har sprungit på honom på någon golfbana har du förmodligen sett honom på TV när han var med i Robinson 2009.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Psst… Vill du se när det publiceras nya inlägg och reportage här i fortsättningen?
Klicka här och gilla sidan ”Golf Blogazine” på Facebook! >>
Av |2017-03-27T08:17:56+00:0013 februari, 2017|0 kommentarer

En golfares dröm: Bröllop i St Andrews!

Ett golfgäng på elva personer begav sig från Kalmar till St Andrews i Skottland i början av juni 2016. Alla såg förstås fram emot golf, avkoppling och god mat.

Inga fler än det blivande brudparet, Anne Elgmark och Toni Sjöö, visste att det skulle bli bröllop efter en av golfrundorna!

Förra veckan utlovades en ”del 2” om Anne och Toni från Kalmar. Första delen handlade mest om deras uppdrag som golfdomare och det kan du läsa om här. Nu har vi alltså kommit till den delen av intervjun som är betydligt mer romantisk än den då vi pratade om golfregler.

Varför berättade ni inte i förväg om er vigsel?
A: – Vi ville inte ha det så uppstyrt. Nu när det blev en överraskning slapp ”gästerna” känna någon press. De behövde ju aldrig fundera på särskilda bröllopskläder eller presenter.

T: – Ja, det blev precis som vi ville ha det. Det var lugnt, fint och inte så dramatiskt. Och det var jättekul att så många vänner var på plats.

Ni har varit i Skottland flera gånger tidigare, vad är det som är så speciellt med St Andrews?
A: – Det är något som griper tag i hjärtat! När man kommer in i stan så bara ramlar det över en. En inbiten golfare kommer aldrig lämnas oberörd av denna fantastiska plats på jorden. Jag antar att det kanske är som för en muslim som vallfärdar till Mecka. Att komma till St Andrews är golfarens pilgrimsfärd helt enkelt. Jag är inte alls religiös men det handlar om känslan, stämningen, golfens arv och själ som finns här, överallt!

T: – Det finns förstås många fantastiska golfbanor att välja på också. Anne och jag har inte spelat exakt samma banor, men de som någon av oss har spelat är: Eden, New Course, Jubilee Course och Old Course på linksområdet i stan. Och bland de som ligger lite utanför är det Castle Course, Dukes, Lundin Links, Sam Torrance Kittocks Course, Crail och Kingsbarns.

Hur länge hade ni planerat resan?
T: – Själva resan bokade vi ett helt år i förväg. Från början var det bara vi men sedan frågade vi runt i bekantskapskretsen ifall några fler ville följa med.

A: – Vi var sju personer som hyrde ett fantastiskt hus, ”Swilken View” (länk), som ligger precis intill Old Course med utsikt över hål 1, 17 och 18. Huset har fyra dubbelrum, stort kök, tre badrum och garage till golfklubborna. Nu står våra namn i gästboken tillsammans med Nick Faldo, Louis Oosthuizen och andra fenomenala golfare.

T: – Lite senare tillkom det ytterligare fyra personer som bokade in sig på hotell, så totalt var vi elva i vårt gäng.

Och när bestämde ni att ni skulle gifta er där?
T: – Det var nog någon gång i november eller december vi började fundera på om det skulle gå att genomföra. Anne är själv vigselförrättare här i Sverige och vi visste att det inte var aktuellt med en kyrklig vigsel.

A: – Vi kollade med kommunen i St Andrews om det gick att boka en borgerlig vigselförrättare. Det gjorde det, men jag kan säga att det var en administrativ apparat utan dess like. Det var väldigt många olika papper som behövdes från Skatteverket, somliga på svenska och en del på engelska.

A: – Dagen före själva vigseln skulle vi gå till stadshuset för att visa upp passen i original och få träffa kvinnan som skulle viga oss. Vi kunde ju inte berätta något för de andra, så vi lyckades smita iväg från huset utan att de andra märkte något.

T: – När vi kom fram till det vi trodde var stadshuset visade det sig att det var fel. Det var ett dagis! Vi bad en taxichaufför om vägbeskrivning och gick åt det hållet han pekade. Sedan frågade vi fler folk på gatan om vägen, men ingen visste. Jag har nog aldrig sett Anne så stressad för vi började bli sena. Till slut sprang vi in till en cykelreparatör. Han visste och kunde guida oss rätt till slut. Den där taxichauffören hade pekat helt fel.

Berätta om själva bröllopsdagen!
T: – Jag var ansvarig för lottningen av bollarna hela veckan och hade sett till att vi hamnade i samma boll som Mia och Leif den här dagen. Vi hade nämligen tänkt att de skulle vara våra vittnen. Vi var tvungna att uppge deras namn i förväg, så vi var lite oroliga att de hade fått reda på något. Men ingen hade kontaktat dem som tur var.

A: – Vi spelade min favoritbana, Jubilee Course, och vi hade sett ut en plats på stranden precis nedanför banan där vigseln skulle äga rum. När vi var på hål 15 tyckte vi det var dags att säga något till Mia och Leif.

T: – Jag sade: ” Vi vill att ni ska hjälpa Anne och mig med en sak efter rundan. Mia, du ska vara tärna och Leif, du ska vara bestman.”

A: – Det var underbart att se deras reaktioner! De blev nog både glada, chockade och rörda tror jag. Leifs spontana kommentar var: ”Nej, jag kan inte vara med, jag har ju shorts på mig!”

T: – Vi fick förklara att det absolut inte gjorde något. Ingen av oss skulle byta om, vi hade golfkläder och golfskor på oss under vigseln.


Bilden är tagen på Jubilee Course, precis efter att Leif och Mia fått reda på att de ska vara bröllopsvittnen!

När fick de andra reda på det?
A: – Egentligen hade vi inte tänkt berätta något för de andra utan bara locka med dem ner till stranden. Men efter rundan när vi alla samlades i klubbhuset för att ta en öl tillsammans, var det ett par som sade att de tänkte åka på whiskyprovning.

T: – Då kände vi att vi var tvungna att säga något. ”Ni får givetvis åka iväg, men vi skulle väldigt gärna vilja att ni följer med oss istället. Vi ska nämligen gifta oss om en stund.”

A: – Oj, vilket jubel det blev! De struntade i whiskyprovningen, ha ha…


Ringen Toni! Var är ringen? Just det ja… Där var den!

Och själva ceremonin, hur var den?
A: – Det blev precis som det vi hade drömt om. Det var avslappnat och vi stod där i vinden och njöt av varje sekund.

T: – Det hela blev extra speciellt av att vigselförrättaren Jennifer pratade rejäl skotsk dialekt. Det är en stund man aldrig glömmer.

A: – Och efteråt gick några av de andra iväg och köpte skumpa. Senare på kvällen gick vi till en restaurang där våra vänner bjöd oss på middag. En perfekt avslutning på dagen!
//

Anne har en särskild hälsning till er som går i giftastankar:
”Är det någon som vill veta mer om hur det går till att gifta sig borgerligt i St Andrews så går det bra att kontakta mig. Och vill ni gifta er på en golfgreen här hemma i Sverige så är jag disponibel som borgerlig vigselförrättare!”


Lycka är… att få gifta sig med golfskorna på!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Psst… Vill du se när det publiceras nya inlägg och reportage här i fortsättningen?
Klicka här och gilla sidan ”Golf Blogazine” på Facebook! >>
Av |2017-03-27T08:13:54+00:009 februari, 2017|3 kommentarer

Anne och Toni, paret där båda är golfdomare – Del 1

Anne Elgmark och Toni Sjöö i Kalmar är något så ovanligt som ett gift par där båda är golfdomare, närmare bestämt distriktsdomare för Smålands Golfförbund.

När jag förklarade att jag ville göra en intervju med golfdomarparet bjöd de hem mig till sitt mysiga hus i Bergavik där de bor väldigt lägligt mitt emellan jobbet inne i centrala Kalmar och golfbanan på Kalmar Golfklubb.

Till vardags jobbar båda på Kalmar kommun. Anne är personalchef och Toni är byggprojektledare. Deras stora intresse är förstås golf och de hade utbildat sig till domare på olika håll långt innan de träffades och blev ett par.

Anne Elgmark och Toni Sjöö

Efter en liten husesyn i det trivsamma hemmet slår vi oss ner vid köksbordet med kaffe och varsin semla. Jag är förstås nyfiken på hur det är att vara två domare under samma tak, så jag börjar med den naturliga frågan:

Golfregler… Det är alltså det givna samtalsämnet vid middagsbordet hemma hos er?
– Ha ha, nej verkligen inte, säger Toni snabbt.

Anne skrattar och fyller i:
– Däremot är det många vänner och bekanta som hör av sig till oss via telefon, sms och facebook. Antingen är de mitt i rundan ute på golfbanan och undrar över någon situation eller så sitter de hemma och diskuterar något de inte är överens om. Det är jätteroligt och vi hjälper gärna till.

Är de flesta golfare för dåliga på regler tycker ni?
A: – Ja, på vissa håll är det faktiskt så. Spelet skulle gå snabbare och bli roligare om alla kunde reglerna bättre. Man ska komma ihåg att många regler är till för att gynna oss golfare. Det finns två regler som jag kallar för gratisregler och det är 24:an och 25:an.

Hmmm, kan ni precisera det där lite?
T: – Regel 24 handlar om fri dropp vid hindrande föremål. Det kan vara till exempel en 150-meterspinne eller en bänk som stör svingen eller stansen.

A: – Och nummer 25 rör onormala markförhållanden som tillfälligt vatten, pluggad boll och bogrävande djur.

T: – Här finns dock en viktig sak att påpeka, för det är ett vanligt fel många gör: Tro inte att allt är som på din hemmabana! Läs alltid klubbens lokala regler när du besöker en ny bana. Det finns nämligen inte gemensamma regler längre. Olika klubbar har olika lokala regler. 150-pinnarna kan vara flyttbara eller oflyttbara. Och vägar kan antingen vara del av banan eller klassade som hindrande föremål.

A: – Råkar man missa att kolla de lokala reglerna före rundan, på grund av tidsbrist eller glömska, är det stor chans att de finns på klubbens hemsida.

Men ibland är det ganska svårt att förstå det som står i regelboken. Varför är det så krångligt formulerat?
A: – För några år sedan var det väldigt juridiskt skrivet men det har kommit en nyöversättning med lite lättare svenska.

T: – Jo, det stämmer till viss del, men en del saker kan nog vara lite svårtolkade. Fördelen med den nya versionen är att det i början finns ett kapitel som heter ”En snabb vägledning”. Det är en jättebra sammanfattning och läser man bara den så får man hyfsad koll på de viktigaste reglerna.

Så bra! Det får jag titta närmare på. Men kan ni precis alla regler utantill?
A: – Nej, vi måste alltid ha med oss regelböckerna ut på banan när vi dömer. Men oftast dyker det inte upp så svåra regelfrågor att vi behöver använda dem.

Anne Elgmark och Toni Sjöö

För en dags tävling kan arbetsuppgifterna se ut så här för en distriktsdomare inom Smålands Golfförbund:

• Några veckor i förväg besöks banan för inspektion och upprättande av ett banbesiktningsprotokoll där man anger ifall det är något som behöver åtgärdas. Det kan exempelvis handla om skador på fairway eller något vattenhinder som behöver markeras på annat sätt.

• När det är ungefär en vecka kvar ska tävlingens lokala regler skrivas. Då ska även tävlingsledningen fastställas.

• Som domare är man på plats dagen före tävling och gör en ny kontroll av banan och sprayar ifall det finns skadade områden på fairway eller kanske några oklara vägslut.

• På tävlingsdagen är det tidig uppstigning och det gäller att utrusta sig med kläder för alla väder, mat, regelböcker och snöre.

• I god tid före första start kör man en extra runda på banan för att kontrollera flaggplaceringarna och att inget oförutsett har hänt under natten.

• Oftast är det två domare på varje tävling och en av oss brukar vara på plats vid starten för att presentera sig och förklara sin roll. Domarens främsta uppgift är att finnas till hands vid frågor.

Oj, ni lägger ju ner otroligt mycket tid på era domaruppdrag. Vad får ni i ersättning?
T: – Vi får reseersättning av Smålands Golfförbund och på tävlingsdagen bjuder arrangörsklubben på lunch och fika. Vi får ingen ekonomisk ersättning för tiden vi lägger ner.

Ni säger att ni har med er ett snöre, varför?
A: – Det använder vi för att fastställa bollens läge om den ligger nära en outgräns eller ett vattenhinder. Spänner man snöret mellan pinnarna som markerar gränsen så brukar det bli tydligt.

Vad är roligast med att vara domare?
T: – Jag gillar kontakten med ungdomarna. Vi ska synas men ändå vara i bakgrunden och det är viktigt att de förstår att vi inte är där för att stjälpa utan hjälpa. Vi spanar verkligen inte i buskarna för att plikta dem.

A: – Ja, jag tycker också att juniortävlingarna är roligast. Kunskapsnivån varierar mycket. En del är rutinerade och jätteduktiga på regler medan en del är ute på sin första tävling. De flesta lär sig ganska snabbt att de kan ta hjälp av oss, ibland kan vi faktiskt ge lättnad någonstans även om det inte är sprayat. På högre nivå behöver de oss oftast ifall spelaren och markören inte är överens om en situation.

Och vad är det värsta med att döma då?
A: – Ha ha, det är att man blir så spelsugen själv!
//

Tusen tack Anne och Toni för att ni ställde upp och berättade lite om er ”domarvärld”. Tack också för den fina insats ni gör för så många golfare, verkligen värdefullt!

Det här var del 1 av intervjun med Anne och Toni. Nästa del handlar om något helt annat och den publiceras nästa vecka!
Klicka här för att komma till del 2!

Av |2017-02-09T12:34:43+00:002 februari, 2017|2 kommentarer